”Jävla pretto!”

För ett tag sedan blev jag kallad ”jävla pretto” på Twitter. Det gällde inte ekonomi, men uttrycket går absolut att använda både där och i andra sammanhang.

Det var absolut elakt ment och avsändaren var en sån där som fyller i och fultolkar ens åsikter när deras argument inte riktigt håller, så jag brydde mig inte, men nästan oavsett vem som hade sagt det tar jag inte epitetet negativt. Vad är det egentligen för fel på att ha pretentioner?

Jag kallas hellre ambitiös, men tycker att pretentiös är inom felmarginalen. Jag är inte dummare än att jag förstår att det används nedsättande och för tankarna till självgoda artister av Eva Dahlgren-typ, men jag är inte självgod. Jag tycker bara att om något är värt att göra är det värt att göra det på allvar, så bra det går.

Det gäller inte minst våra två viktigaste tillgångsslag: tid och pengar. Vi har inte obegränsat av något, särskilt inte tid. Ska vi lägga en timme eller en tusenlapp på något betyder det i stort sett att vi prioriterar bort något annat. Då vill vi få ut mesta möjliga av det.

Sen behöver inte allt man företar sig leda till effektiv utveckling, människan är ingen maskin. Det är helt okej, bara man är medveten om det. Men i det stora hela behöver världen högre ambitioner, målmedvetnare mål och fler jävla pretton.