”Varför talar ingen om det positiva med aids?”, frågade sig Stefan Sauk i en Lorry-monolog. Det är svårt att se uppsidan med virus och det gäller även Covid-19. Men vi kan väl försöka. Som Fru EfficientBadass skrev i mitt kommentarsfält:
5. Folk kanske lär sig att ta hand om sig själva genom att storhandla, hålla i sina pengar och tänka själva. Jag vet, det låter som en utopi och det gäller även nästa punkt.
6. Vi kan slippa EU. Osannolikt, kan tyckas, men jag tror att vi kan se tillbaka på coronakrisen som början till slutet för den europeiska unionen. Den kom ju till för att främja fred och frihandel, men när det kom till kritan visade det sig att alla står sig själv närmast. Frankrike hade inga problem att beslagta fyra miljoner ansiktsmasker som Mölnlycke importerade från Kina för att leverera till Spanien och Italien. I en EU-fri värld hade de nått sina slutdestinationer.
7. Att slippa EU kanske ändå är för optimistiskt. Men kan vi i alla fall få slippa sparkcykelepidemin? Låtom oss bedja att de företag som hyrt ut sparkcyklar av olika slag, som sedan ligger och dräller på trottoarerna, går i konkurs nu. Det var en dålig idé från början till slut.
8. Den senaste månaden har man annars sluppit trängas på gång- och cykelbanor. Jag har sluppit springa i sicksack eftersom promenerande fotgängare lämnar plats och håller sig på ena sidan. En och annan har till och med lyft blicken från mobiltelefonen ibland. Måtte det fortsätta.
”Nu finns det ju en viss samling inom industrin för att ta det här tillfället att växla om till en mer hållbar, grön produktionsprocess. Vidare tror jag att pandemin kommer att speeda på mot såväl gigekonomi som hemifrånjobb i större utsträckning än idag. Folk kommer gå mot lägre intjäning, mer deltid, men högre livskvalitet. Tror jag tralala.”Låter som bra grejer i mina öron, andra kan tycka annorlunda. Jag delar inte riktigt optimismen, men här är några bra grejer som skulle kunna hända eller i viss mån redan hänt.
1. I kriser lär vi oss att hjälpa varandra. Det hoppas jag fortsätter.
2. Folk har sett att ”experter” inte är en enhetlig grupp med en gemensam, statisk åsikt, så nu kanske vi slipper höra ”Lyssna på experterna” som jag alltid upplevt som ett rätt fattigt argument.
3. Nedstängningen av världen visar behovet av ”närodlat”. Jag hoppas att vi slutar låta Asien producera precis allt vi behöver, att vi skaffar oss inhemsk produktion och att var och varannan människa börjar odla och fixa saker själv.
4. Vi lär oss att uppskatta våra hem och vad vi har. Kriser ger nya perspektiv.
3. Nedstängningen av världen visar behovet av ”närodlat”. Jag hoppas att vi slutar låta Asien producera precis allt vi behöver, att vi skaffar oss inhemsk produktion och att var och varannan människa börjar odla och fixa saker själv.
4. Vi lär oss att uppskatta våra hem och vad vi har. Kriser ger nya perspektiv.
5. Folk kanske lär sig att ta hand om sig själva genom att storhandla, hålla i sina pengar och tänka själva. Jag vet, det låter som en utopi och det gäller även nästa punkt.
6. Vi kan slippa EU. Osannolikt, kan tyckas, men jag tror att vi kan se tillbaka på coronakrisen som början till slutet för den europeiska unionen. Den kom ju till för att främja fred och frihandel, men när det kom till kritan visade det sig att alla står sig själv närmast. Frankrike hade inga problem att beslagta fyra miljoner ansiktsmasker som Mölnlycke importerade från Kina för att leverera till Spanien och Italien. I en EU-fri värld hade de nått sina slutdestinationer.
7. Att slippa EU kanske ändå är för optimistiskt. Men kan vi i alla fall få slippa sparkcykelepidemin? Låtom oss bedja att de företag som hyrt ut sparkcyklar av olika slag, som sedan ligger och dräller på trottoarerna, går i konkurs nu. Det var en dålig idé från början till slut.
8. Den senaste månaden har man annars sluppit trängas på gång- och cykelbanor. Jag har sluppit springa i sicksack eftersom promenerande fotgängare lämnar plats och håller sig på ena sidan. En och annan har till och med lyft blicken från mobiltelefonen ibland. Måtte det fortsätta.
9. På ett personligt plan hoppas jag att folk får mer förståelse för arbete i hemmakontor. Jag har inte haft en fast arbetsplats sedan år 2000 och jag slutar aldrig förvånas över att folk som känner mig tycks tro att det innebär att jag alltid är ledig, eller åtminstone maximalt flexibel. Om de nu själva jobbat hemma kanske de fattar att det inte funkar så.
Fast de som bara suttit hemma och degat de senaste veckorna kanske får ännu mindre respekt, och precis som vanligt finns det också gott om människor som aldrig lär sig ett enda dugg. Vad tror ni andra – har ni lärt er något? Tror ni att mänskligheten gör det?
Fast de som bara suttit hemma och degat de senaste veckorna kanske får ännu mindre respekt, och precis som vanligt finns det också gott om människor som aldrig lär sig ett enda dugg. Vad tror ni andra – har ni lärt er något? Tror ni att mänskligheten gör det?
Kommentarer
Skicka en kommentar